I förra veckan hade vi vår första introduktion till anatomiundervisningen, där det ingår dissektion av hela kroppar. Dessa kroppar är frivilligt donerade till KI i utbildningssyfte.
Det var en del nervositet innan, både hos mig och i klassen. Det var inte läskigt, kanske lite obehagligt men jag hade en väldigt stark känsla jag inte kunde sätta fingret på. När vi sedan pratade efteråt (det finns mycket resurser om man tycker det är jobbigt och ett möte går alla på, som är precis efteråt) var det en tutor (äldrekursare som fungerar som lärare) som satte rätt namn på min känsla – tacksamhet och vördnad. Så fantastiskt fint av denna människa att skänka sin kropp för att vi ska få lära oss, för att vi ska få bli bra läkare.
Känslorna i klassen efteråt var väldigt blandade (vi är ju ändå olika), och jag stannade efteråt med en vän och pratade.
Detta tillfället var bara en introduktion, dvs vi lärde oss inte direkt något mer än hur viktigt det är med respekt. Idag hade vi nästa gång, denna gången med mer undervisning. Det är väldigt lärorikt att faktisk få se delarna man sitter och försöker trycka in i skallen, man fäster en bild och ett minne vid en speciell del. Jag skulle inte vilja gå på en utbildning där dissektion och obduktion inte var en del av undervisningen, och är därför enormt tacksam mot dessa människor.
Vill man donera sin kropp kontaktar man Lars Winblad på KI. Ingen ersättning utges.
Tack alla ni som registrerat er redan, som ger mig och mina kursare och framtida kollegor en bra och bred utbildning i anatomi.